Skype - Hello varlden

Ja ni vet i dom har recession tiderna sa ar det hetaste pa telefonmarknaden "Skype". Lite skammigt till att borja med men nu har vi alla vant oss vid bruset pa linjen, och pratar pa som aldrig forr. A lite ballt ar det ju att prata med Afrika i 45 minuter utan att betala en spann. Jag har en av mina basta vanner som har emigrerat (?) till Senegal, Dakar. Nar vi pratar sa bryts visserligen samtalet flera ganger, for som hon sager "bredband och wireless ar inte upptackt an" samtidigt som hon kommenterar att kossorna gar pa gatan utanfor och att hon far sin lon i getter. Visst maste jag aka och halsa pa henne, min latsas tvilling?
 
Angende min ensamma helg i London, den ar inte alls sa ensam langre, nan som heter Laura Nude vill bli "kompis" med mig via Skype, hon lamnade tom ett meddelande: "Hello, I am looking for new, male, special friends". Never mind the male part, for visst ar det  roligt nar folk ar kontaktsokande...? ;-)

Inside out

Det finns TV serier och det finns TV serier men sen finns det evighetsserier som rullar om, om, om igen.  "Sex and the City visas pa Channel 4 + 1 varje kvall. Herregud som jag alskar den serien. Jag alskar Samantha, jag alskar allt det overdrivna, jag alskar Mr Big och jag alskar New York. Samma med "Friends" men under ett par ar sa har jag varit trott pa "Friends", det blir latt sa nar man sett varenda avsnitt 10 ganger. Men ratt nyligen slappte sparren och det var ok att se sedda avsnitt igen. Sa nu pa morgonen under frukosten sag jag tva avsnitt och skrattade sa jag fick kramp i magen. Jag vet, det gar inte att aterberatta ett skamt eller rolig konversation i text alla ganger och skrivet later det inte alls kul men I promise, kul var det. Rachel hade kopt en katt, en katt utan pals, Ross sager: what is the cat doing inside out?

Kul va? ;-)

Na, here comes Saturday och jag ska gora lite nytta!

Lyxig fredag

Sa har blir det nar man ska forsoka forfora sig sjalv en fredagskvall i London samtidigt som man surar for att man inte hade nan aning om att U2 korde en spontan konsert pa ett hustak inte alls langt bort (Portland Place). Trostater popcorn och vantar pa Jonathan Ross istallet.

Ja ni forstar att min fredag varit lite seg. Men jag ska inte klaga, det ar inte varje vecka man har mojlighet att ga forbi den lokala fiskehandlaren och kopa rakor bara till sig sjalv, sen valja vilket vin jag vill ha och ata precis vad jag vill och med hur mycket vitlok som helst. Amen!



Alla rakor gick ner men resten var lite too much..



Mysfaktor - hog

Sakrare vartecken far ni leta efter



Paskliljor



Vita fotter i ballerinas = var



Around the corner



Fika pa Costa

Ja, det ar antligen var ute

There is no turning back. Varen ar har. Vi har idag nastan 15 grader ute och det ar totalt underbart. Solen skiner och vinterjackan ar ett minne blott. Nu ar det bara bikinibody som ska fixas.

Jag kom precis hem fran Costa Coffee, ja, jag var pa vag till Starbucks men val framme sa ser jag 9 laptops och 3 hundar (?) ihoptrangda pa overvaningen sa jag kande direkt att det var en Costa dag idag. Jag placerade mig sjalv pa en perfekt spanplats och hade planer pa att tjuvlyssna pa folk, men det fanns inga att tjuvlyssna pa sa istallet fick jag sitta och filosifera lite (och spana).

Ute pa gatan ser jag, god knows hur manga mammor med barnvagnar, god knows hur manga Porschebilar och god knows hur manga byggarbetare pa lunch. Trots att jag inte har egna barn sa har jag forstatt att det har med barnvagnsmarke ar lika viktigt som att valja bil. Nar jag var liten sa arvde man val barnvagn fran slakten, men icke icke i London. Fraga mig dock inte vilka marken som galler just nu..

Jag forsoker halla mig uppdaterad genom att lasa "The times" pa dagarna men idag sa sag den saa trakig ut (den ar normalt ratt pretantios) och jag kande att jag behovde forandring och lite lattare lasning. Var och touchade pa "The Sun" men insag ratt snabbt att jag kan inte leva med mig sjalv om jag koper den tidningen sa det fick bli mellantidningen "Daily Mail". Bladdra fram nagra sidor och vad laser jag? Jo, en 16-arig tjej som fatt sparken for att hon pa facebook skrivit "first day at work, omg. So dull", "all I do is shred holepunch n scan paper!!! omg" och "I am so totally bord!!!"

Kanske inte smartaste draget om man ar ny pa jobbet men jag kan inte lata bli att undra varfor hennes chef googlade en 16-arig tjej.. (?)

Fredag i London

Jag tappade mina tander i natt, eller, jag dromde att jag tappade mina tander. Ni vet nar dom bara ramlar av och man plockar ut dom en efter en. Denna gang var dock min tandis kompis P med i drommen och hon var snabbt med att forsoka hjalpa mig. Det har hant forut och redan da googlade (tack for att google finns) jag vad det betyder men man blir inte speciellt klok.

A. Antingen kommer jag att bli rik (hoppas pa denna)
B. Jag ar orolig for nagot
C. Nat hemskt kommer att handa
D. Possitiva forandringar sker (second best va?)
E. Jag gnisslar tander

Det ar ju lite som att lasa sitt horoskop, man blir inte ett dugg klokare.


Dagens depp i bilder



Depp 1 - E lamnar mig imorse



Depp 2 - Jag surar innan jag ska pa Confex Massan



Depp 3 - Laga mat a-la-recession-tider, man tager vad man haver hemma

Deal or no deal

For nat ar sen sa upptackte jag programmet "Deal or no deal" pa TV. Har for mig att Pontus Gardinger hade nat liknande i Sverige, eller var det Martin Timell..? Iaf, i borjan sa tyckte jag att programmet var varre an skit. Programledaren ar en tont, skamten ar krystade, dom tavlande har med sig bilder fran sina barn, kort fran brollopsdagen, visdomsord, dikter och allehanda tontiga saker.

Om ni inte vet programiden, sa finns det 20 boxar och 20 tavlande.  Alla boxar har olika summor pengar i och varje person valjer slumpmassigt sin box. En person lottas ut och far spela och ska i tur och ordning, sin egen ordning, valja boxar. Under tiden, efter var 3-4 box, kommer en "banker" in och erbjuder en summa pengar for boxen som den tavlande valde fran borjan, som nu star framme pa bordet. For att kopa ut den tavlande helt enkelt, utan att varken bankern eller den tavlande vet summan i boxen pa bordet. Allt utgar ifran vilka boxar som finns kvar i spel. Rorigt?

Iaf, trots att jag fortfarande skams for att jag kollar pa programmet sa kan jag inte lata bli att tycka att det ar lite bra. Grundprincipen ar ju ratt bra men jag reser ragg och alar mig nar det blir allt for klamkackt och tontigt. Hejarop, uppmuntran, "it is your destiny", "come on"... osv. Jag far flashbacks fran den korta tiden i mitt liv da jag faktiskt kollade pa "Days of our lives". Sjukt daligt men ocksa sjukt beroende framkallande om man inte har nat battre for sig vill saga.. :-)

Men jag tillater mig att kolla pa all varldens tv-program idag, imorgon, ja hela helgen. For vet ni vad, jag ar lamnad at mitt ode. Hur kan 90% av ens omgivning valja att vara borta samma helg, och jag fast i London framfor "Deal or no deal"

Grrr...

Dumpar jag min egna integritet?

Jag har funderat lite pa det har som Aftonbladet och andra tidningar varnar for, att blotta sig for mycket pa natet via sin blogg, facebook konto, myspace men ocksa hur kartlagda vi manniskor blir. Att storebror ser oss kan vi inte gora nat at och jag hangde aldrig med i kaoset med FRA lagen. I England har du liksom inget val, CCTV kamerorna foljer dig 24/7 och via dina kort, CCTV, Oystercard, mobil, ja allt, sa kan dom kartlagga nastintill 100% av ditt liv. Jag haller med Linda, att det ar skrammande, men jag tror att vi inte har nat val. Det ar liksom forsent, men sorgligt.

Laste sa sent som for bara nagra dagar sen en artikel pa Aftonbladet om just detta med bloggar och facebook. Att majoriteten av arbetsgivarna/rekryterarna googlar sina kandidater och vager in det i beslutet. Kan det verkligen stamma? Har jag ratt att domma nagon som var full pa en mohippa for 4 ar sen, bara for att bilden rakar ligga ute pa natet. Ar den personen samre pa att jobba och ar det rattvist att den personen har samre chans att fa ett jobb? Galet!

Helt plotsligt befinner vi oss i ett samhalle dar vi ska vakta varenda steg fran den dag vi fods, for att bli en lyckad manniska (karriarsmassigt) sa ska vi fran ung alder lara oss att aldrig slappa garden, var pa din vakt, var forsiktig, bli inte full, sag inget du inte star for 30 ar senare, rok inte for guds skull, googla dina pojkvanner/flickvanner, valj vanner noga, prata inte med framlingar, svara inte pa konstiga fragor. Hall allt inom dig och bara le och jobba pa.

Rena idioter ar jag med pa att vi ska passa oss for och att det finns sa korkade manniskor som sjukskriver sig samtidigt som dom updaterar sin status pa facebook till "Nu ska vi supa, sisten under bordet ar kass" far mig att tappa hakan.

Tjusningen med att dela med sig och tjusningen men att "snoka" pa andra ar hos dom flesta medfott. Gillade vi inte att skriva i vara kompisars mina-vanner bocker? Jo, for vi fick skriva om oss sjalv. Star jag idag for vad jag skrev for 15-20 ar sen. Ingen aning, minns inte ens vad jag skrivit. Formodligen att jag alskade NKOTB, blatt var favvofargen och pappa var min idol (vilket han ar forstas).

Jag googlade mig sjalv och hittade endast tva poster. Min profilbild pa facebook och mitt Linkedik konto, bada helt barntillatna och ok med mig. Slutsatsen av detta ar antingen A. Jag vet inte vart jag ska soka for att hitta "all the juicy stuff" eller B. Det finns ingen info att hamta om mig som ar rolig nog.

Men det ar klart att aven jag blir lite tveksam till om till exempel denna blogg ar ett bra eller daligt drag fran min sida. Visar jag for mycket, skriver jag saker jag kan sta for, ska jag skammas eller fattar alla att detta ar ett kreativt satt att forgylla sin vardag och det mesta jag skriver ar menat med glimten i ogat?

Ar jag jag?

E ar besatt av bilar. Inte sa att han vill meka med en motor eller pimpa en volvo utan han kan A L L A bilmarken, med extra intresse i sportbilar, forstas. Innan jag ens hinner se fargen pa en bil sa vet han utifran billjudet, vilken modell det ar, vilken argang, motor, extrautrustning och dylikt. Fast jag borde inte saga att han ar besatt, snarare ar han valdigt duktig pa bilar. Det ar nog lite nordigt, men a andra sidan sa har jag min egna flaws.. (bygger tittskap, alskar Playboy Mansion, mm.. )

Men det som skrammer mig, eller stor mig, ar att jag, JAG, har borjat reagera pa vissa billjud nar jag ar ute och gar. Jag kanner igen ljudet pa vissa bilar och kan for en nanosekund tanka att "detta ar kanske en.. ", eller "detta borde E hora/se..."

Usch, jag haller pa att bli en kille. Bast att jag koper lite tjejgrejer for att kampa emot. Ja, just ja, jag BEHOVER en ny vaska, ny parfym, locktang, smink, skor, klader..

Mission Thursday!

Inte undra pa att jag ar stressad

Jag maste verkligen ta itu med mitt tidningsberoende. Varfor koper jag en massa skraptidningar som jag absolut inte behover? Jag bladdrar igenom dom pa mindre an 5 minuter och bryr mig knappt vad som star. Jag tror pa riktigt att det ar en sjukdom.. Ska googla.. och aterkomma.

Appropa sjukdomar, jag har en sjukligt lang to-do list. Jag inbillar mig att jag mar battre om jag skriver ner allting jag ska och maste gora. Ska och maste ar ju ord med modifikation, manga poster pa min to-do list ar totalt onodiga, men jag mar battre om jag skriver ner allt sa jag har det pa papper ut-i-fall-att, ni vet.

Det tillkommer alltid nya saker pa min lista sa jag hinner aldrig beta av den, jag stavar som en kratta och ingen annan an jag forstar vad det i sjalva verket ar jag maste gora. "Viktiga" saker som ar kvar pa min lista som inte alls tyder pa att aven jag ar ytlig emellanat ar:

Tandblek
Handvaska
Plocka ogonbryn (varfor satter man upp det pa listan??)
Kolla upp frisor, igen...
Boka flyg
Yoga
PT sessions
Kopa locktang

I-lands problem ar ocksa problem!

Min dag so far



Costa i City med Grazia



Business E



Leisure R



Favvo kedja i London



Lunchen, friterad tofu med rakor och tjocka nudlar. Inte sa smalt som jag tankt for veckan

Onsitelondon ute pa aventyr

Pa tunnelbanan i morse sa kom det pa en ratt skum typ. Kladd i ihoplappade palsbitar, en blandning av Kevin Costner i Dansar med vargar och Mel Gibson i Braveheart. I handen har han nagot som liknar ett knivfodral. Han skriker "yes, we are going to Barking" (eh.. skulle det vara nat bra?)

Kvinnan narmast flyttar inte helt diskret pa sig fort som tusan och sen borjar mannen spela tvarflojt. Tvarflojt av alla instrument? Det var inte speciellt bra och han lyckades inte samla in sa mycket pengar pa sitt upptradande men jag ar mest forvanad over att han hade en tvarflojt.. 

For nat ar sen (eller sa) sa skrev Metro om hur vana Londoners ar vid skumma typer, abnormala handelser (som har ar normala) och konstiga saker. Vi ar vana med allt och ingen hojer pa ogonbrynet for mindre an en smarre atombomb. Varfor Metro uppmarksammade detta just da var for att ett gang 6-8 personer hade pa District Line ut till Ealing Broadway upptratt och dansat till Michael Jacksons lat Thriller, pa tunnelbanan. Det ar aven nagon som filmar hela sekvensen som (nu kommer slutklammen) visar en herre som sitter och laser Metro och inte en enda gang under detta spektakel lyfter blicken fran tidningen for att se vad som hander.

Han ar vad man kallar London anpassad!

Finns att se har: Dance on the tube


BBC gar rakt pa sak..

Jag skrattade lite nar jag laste vad BBC skrivit om Victoria och Daniels forlovning, ja dom ar inte radda for att trampa pa nagra tar eller finskriva det lite, nej, det ar rakt pa sak.  

BBC "Sweden's Royal Court has announced the engagement of Crown Princess Victoria to her long-term boyfriend, commoner Daniel Westling"

Commoner..? 

Not so good

Gasrakningen kom idag, 260 pund. Det ar inte billigt, let me tell you. Det ar klart att den gar upp lite under vintermanaderna men man kan ocksa se det som att det ar en tredjedels handvaska.. Ouch, angest! Naja, inte sa konstigt nar vi behover 23-24 grader i lagenheten for att ens kunna befinna oss har utan att frysa. Vara geniala (ja, for gasbolagen vill saga) fonster ar forstas enkelglasade, eller snarare halvglasade om det finns nat som heter sa. 3-4 grader aker direkt ut genom fonstret och har vi termostaten pa 24 sa ar det i sjalva verket runt 20 i lagenheten.

Tur att man ar uppvaxt med raggsockor och ullunderklader.

Bästa fiket i Notting Hill

Antligen har jag aterupptagit min dagliga promenad ner till Portobello Road. Jag var inne pa Body Shop, vinaffaren Jerobaum och American Apparel men kopte inget. Istallet vande jag hem men passade pa att ga forbi mitt favoritfik "La Boutika" (foton nedan) pa Chepstow Road. Kopte med en sallad och veggie burgare. Resten av eftermiddagen ska jag tillbringa pa Starbucks och gora klart ett marknadsforings PM som legat i glomska ett tag. Fast, jag maste ocksa hinna se presskonferensen med Victoria och Daniel samt ga till gymet.



Portobello Road en vanlig tisdag



La Boutika



Inspiration for hemmet




For er som inte varit har..

Kul att hora att ni gillade var lagenhet, man blir sjalv lite hemmablind efter ett tag men jag kommer alltid att alska var utsikt fran vardagsrummet




Del av koket



Annan del av koket



Sovrummet - hogt till takt men inte mycket yta pa golvet



Utsikten fran vardagsrummet

Win-win situation

Horrni, det har med jamstalldhet i ett forhallande, det borde ju funka per automatik eller hur? Men funkar det i London? Jag stravar efter samma sak men inser att det blir lite dubbelmoral emellanat. Golddiggers ar vanligt forekommande framforallt i London och liknande stora stader. Har betalar inte tjejerna sina drinkar, har betalar tjejerna inte for maten dom ater, vi betalar inte taxin, vi ar inte med och delar pa drinkborden ute och vi betalar framforallt inte nar vi ar ute med killar. Alltsa, jag betalar inte sa ofta..

Jag skulle kunna, men pa ett sjukt stenalderssatt sa mar man bra av att nagon annan betalar och "tar hand" om mig. Ar det inte lite knepigt. Man ska gora karriar, det ska vara jamstallt hemma, diska lika manga ganger och stada lika mycket men nar vi gar ut sa ar det romantiskt om killen betalar. (Det andas dubbelmoral va?)

Oandliga ar diskussionerna med kompisarna huruvida man skulle ga pa en andra dejt med en kille som ber om att fa dela notan pa forsta dejten. Nej sager jag, men erkanner att det ar valdigt ytligt. Man kan omojligen domma en kille pa sanna grunder. Men det ar en kansla man far. Men viktigt ar ju forstas att tillagga, det ar upp till oss tjejer att inte utnyttja detta bjuderi och att alltid anpassa oss efter vilken kille man dejtar. 

Ater till jamstalldhet. E ska aka skidor i helgen, jamstalldhet for mig (da vi typ har delad ekonomi) ar alltsa att jag kan spendera lika mycket pengar under helgen som han gor i Chamonix. Alltsa, min nya Mui Mui handvaska ar inte alls sa langt borta om jag sitter inne hela helgen och andas nudlar a la studenttiden.. :-)
 
Jamstalldhet ar for harligt!!

Ungdomsgang i london

Jag alskar att vara i London och storstader men det ar ett par saker, som finns pa fler stallen an i London, som far mig att bli lite radd. Ja ni horde ratt. Ratt och slatt, radd!

Det ar inte trafiken, det ar inte att ga vilse eller aka nattbuss sjalv utan jag ar faktiskt radd for en viss typ av ungdomar, ofta inte ar mer an 13-14 ar. Aven i Notting Hill strosar dom runt, manga ratt ofarliga fast tuffa, kladda i gra mjukisbyxor, hoodie och garna en hund. Det obehagliga i det hela ar att man inte vet om dom skulle kunna gora nat eller inte. Klart att jag forstar att manga av dom ar vilsna sma sjalar fran kaotiska hem men det hjalper ju inte att tanka sa.

Jag hade ett par efter mig idag, mitt pa ljusa dagen, ni vet nar man kanner att man blir lite radd men absolut inte vill visa det for da blir det bara varre. Det var inte sa att dom jagade mig eller nat men dom hade en speciell attityd runt sig och jag som ensam tjej blir genast pa min vakt. 

Hela grejen ar valdigt obehaglig och pa nat satt svar att hantera. Forr, nar jag trodde att jag kunde losa alla situationer och alla skulle lyssna pa mig sa skulle jag formodligen ha tagit dom i orat och hest sagt "son, go home and grow up". Men det kanns inte lika aktuellt nar man vet att dagens kids bar pa bade knivar, vapen och slass pa liv och dod.


Pepparsprej nasta?


P a u s

Halvags igenom lagenheten och allt som ska rensas och fixas. Ar det meningen att det ska se ut sa har? Detta tar evigheter.



Kaos bland alla grejer



Har typ fixat vardagsrummet


London igen

Antligen hemma, hemma i London. Lagenheten ser ut som ett bombnedslag med packning, tvatt, post och saker fran hogt till lagt. Men det spelar ingen roll, det ar anda skont att vara hemma i sin egen lagenhet och jag ser faktiskt fram emot att ta tag i allt och fa lagenheten i ordning igen. Yes!

Vi landade pa Gatwick igar kvall och i taxin pa vag fran Victoria Station hande nat markligt, det hander ibland, men mer och mer sallan. Helt plotsligt slar det mig att jag ar i London. Jag ar i London. Jag vet att det later skumt men det kom som en uppenbarelse nar vi akte forbi Hyde Park Corner, Park Lane och Marble Arch att jag faktiskt ar i London.

Det enda du behöver är sunt förnuft - inte en karriärscoach

Egentligen bryr jag mig inte, eller vill inte bry mig men kan inte låta bli att reta mig på Nina Jansdotter, Expressens berömda karriärscoach. Finns det ingen annan där ute, mer än jag, som tycker att tipsen hon ofta ger är detsamma som att idiotförklara svenska folket och rida på deras osäkerhet. Idag läser jag;

Fem tips till dig som är ny på jobbet. Ny på jobbet, då är det självklart att göra ett bra intryck. Här kommer tipsen som hjälper dig på vägen.

- Bli en social spejare
- Ta lagom med plats
- Bilda dig en egen uppfattning
- Bjud in dig själv
- Boka in samtal med chefen

(My note) Det mesta av detta är självklart, finns det någon människa vid sina sinnes fulla bruk som skulle ignorera alla inofficiella regler, ta alla plats, inte bilda dig en egen uppfattning, sitta och sura samt tacka nej om någon bjuder dig på lunch första veckan och vägra prata med chefen??

Artikeln fortsätter med att presentera; Unvik gärna att...

- Ta någons plats, kaffemugg eller chefens parkeringplats (vem skulle??)
- Dra ett skämt på fel nivå
- Komma försent till möten
- Hälsa på samma person flera gånger utan att komma ihåg det

(My note) Jag säger igen är detta något som någon skulle göra? Jag tror detta är vad som kallas vanligt sunt förnuft och vi behöver inte idiottips för att klara oss när vi får ett nytt jobb.

Happy I got that one of my chest..

Svenska tidningar

Jag knarkar svenska tidningar när jag är hemma på besök. Det är Aftonbladet och Expressenm (alltid med bilagor), Amelia, Sköna Hem, Damernas Värld, Veckans Nu, Veckans Bild och alla andra. Jag vågar aldrig köpa Veckorevyn men blir jätteglad om nån annan köpt den så jag kan läsa. De få gångerna jag vågat köpa den så känns det som kassören funderar på att fråga om leg; "Jaaa du, denna tidning är faktiskt till för dom under 25.."

Detta frosseri sker utan kontroll , men som sagt, det är som en drog. Jag läser och läser tills jag spyr skvaller, ord och bilder ut genom ögonen. Rent ekonomiskt så inser jag att här finns det pengar att spara men jag har ännu inte lyckats ta befälet.

Jag tror det är en sjukdom.


8 dagar, 6 i backen, 5 länder och 16 timmar i bil

Hur kunde det bli såhär? I min sms inbox har jag 18 sms från O2 som säger välkommen till allehanda länder. Min semester är en enda stor röra.

Jag lämnade London på ett flyg till Tyskland, körde sen ner till hotellet i Österrike där vi skulle bo men åkte skidor och åt lunch i Schweiz och Österrike om vartannat. Får sms från min kompis i Afrika och sen även från Thailand samtidigt som jag planerade Paris resan i maj. Hem körde vi imorse klockan 04.00 via Tyskland, genom Danmark och till Sverige för att sen imorgon flyga tillbaks till England. Snacka om omptimering om man vill skryta om vad man hunnit med på semestern men själv tycker jag mest att det ska bli skönt att pusta ut i soffan HEMMA imorgon kväll.

London, here I come..


Min forsta tid i London



Mitt rum i Chelsea for ringa 600 pund i manaden...



Pa utflykt till Cardiff



27 ars dagen - kanns som igar.. :-)

Mitt liv i London

Manga undrar hur jag kom till London, vad man ska tanka pa, hur mycket pengar som behovs, vart man ska bo etc. Varje svensk i London har en egen historia och Londonsvenskars forum informerar om det mesta du som ny i staden kan tankas behova veta. Men min historia ar som foljer (ta en kaffe och las):

Jag flyttade till London i slutet av 2005 for att jobba pa ett svenskt foretag som har ett kontor i London. Jobbet hade jag redan fatt i Sverige, vilket i min alder (26 da) ar mer vanligt an om man kommer till London efter gymnasiet. Dock visste jag inte vart jag skulle bo och jag kande inte manga personer. Jag hattade runt lite mellan hotell, kompisar och liknande de forsta veckorna innan jag hittade ett rum i Chelsea som jag kunde hyra. Jag hittade mitt rum via Londonsvenskar.com och kande viss trygghet i att jag redan hade ett jobb nar jag kom hit, men visst, jag ska inte ljuga. De forsta veckorna var inte rakt igenom roliga utan allt gick i hundra och jobbet kravde en hel del plus att det var valdigt ensamt att inte ha nagra vanner.

Jag minns inte exakt hur mycket pengar jag behovde som buffert men tror att det hamnade runt 15000-20000 med alla utlagg, flygbiljett, boende i borjan, deposit till rummet, travelcards etc - innan man far sin forsta lon. Depositen fick jag igen sen nar jag blev sambo med E  2007 och efter ett par manadsloner var jag ikapp med mina andra utlagg. Andra grejer som tog lite tid var att fixa gymmedlemskap, forsakringar, bankkonto, ga till sin GP (lokala doktorn), NI nummer och framforallt att lara sig hitta och vanja sig vid London.

Jag bor numera i Notting Hill, vilket jag alskar, vi har en superfin lagenhet pa en perfekt gata. Jag har vanner som jag tycker valdigt mycket om, en sambo som gor mig glad, ett gym som ar helt ok, min egen PT, min egen massor och mina egna favoritstallen. London har blivit som hem och jag har aldrigt angrat att jag kom hit trots alla ups and downs genom aren. Stannar vi? Jag onskar jag visste, men just nu tar vi det som det kommer.

Jag saknar London

Alltsa, skidsemesterna ar superbra men visst borjar man sakna hemma efter ett tag? Jag saknar att strosa ner till Starbucks pa morgonen, jag saknar min lokala tidningskiosk, jag saknar att ga ner till Portobello Road, jag saknar alla knepiga hus i London med alla tusen farger, jag saknar nastan trafiken, jag saknar Carluccios pa Westbourne Grove  men jag saknar framforallt var lagenhet och min sang. Borta bra men hemma bast!

Vi flyger hem pa sondag sen blir det London liv ett langt tag framover. Jag har fatt for mig att varen har kommit till London under veckan jag varit borta men jag kanske ar lite val over optimistisk? Oavsett sa har jag fatt varkanslor trots att jag just nu befinner mig i -20.

Glada farger i typisk Notting Hill stil




 








Mina arma ben

Imorse var vi pigga och frasha och sag fram emot en solig dag i backen. Forsta backen "rakade" bli en svart som inte sag sa brant ut. Val framme vid kanten inser man direkt hur fel man hade, men aldrig att man fegar ur. Ta den Rags, ta den! Jag jobbade som tusan i ovre delen av backen men sa grep nagonting tag i mina ben - mjolksyran, mitt i den svarta backen och mina ben var slut langt innan det planade ut.

Ni som aker skidor vet att det ar valdigt svart att stanna i mitten av en brant backe och vila, man har inget val an att kora pa. Resten av backen var ett sjalvmordsak dar jag hela tiden tankte "ramla inte, ramla inte, ramla for guds skull inte". Det ar ungefar som att forsoka ta sig fram pa Oxford Street en lordag i december, dar mjolksyran slar till redan vid Primark...



Jag har typ vant mig vid -20 men ser fram emot att komma hem till varen i London...



E med den dagliga chokladen


.


Killarna offpist

Man skulle kunna saga att jag har snoat in (hangde ni med pa skamtet?) pa det har med skidakning men hall ut, det ar bara nagra dagar kvar sen blir det London snack igen.

Killarna och kidsen var ute och akte offpist idag - vilket jag bevisligen inte ar sa duktig pa (minns piss off) men det ser sa otroligt harligt ut sa jag lagger upp nagra bilder bara for att visa hur himla duktig dom ar.



David in action



Fille innan..



.. han crashar



Letar skidor i 3 meter sno..





Ett forsok till att fotografera ett hopp som Johan gor..

Sa borjar man bli sliten

Sa borjar skadorna komma. Vi har i ganget: en stukad tumme, nagra revben har och var, lite knan som kranglar, halften har huvudvark dagligen, nagra kraks, allas vader gor ont och fotterna tar stryk. Ja visst ar det harligt att vara pa skidsemester?

Jag ser inte alls sadar cool ut i backen som jag vill. Kylan ute gor att vi maste kla pa oss lager pa lager pa lager. Rutinen ar att jag smorjer in rumpan och laren med en fryskram (blodcirkulations framkallande eller nat liknande), tva par understall var av ett ar Eriks (ja lite hang blir det), fleece over det och dubbeljacka. Ihop med ranarluvan, halsduken och hjalmen sa kan man inte rora sig alls. Att vanda pa huvudet i backen och kolla bakat ar fullt omojligt. Detta ar samtidigt som alla kids i backen (15-20 aringarna) ser sa dar skont avslappnade ut utan nagra som helst problem med mobiliteten.

Sju sanningar om mig sjalv

Jag blev for ett tag sen blivit utmanad av Legallysophie att beratta sju sanningar om mig sjalv - Gulp. Sa nu nar jag funderat ett par dagar sa har jag kommit fram till foljande:

- Jag ar valdigt rolig, trots att vissa sakert tycker att jag ar barnslig.
- Jag blir fegare med aren, hojdradd, fartradd, radd for spindlar, radd for folk, radd for darar..
- Jag har last tre ar vid Restauranghogskolan i Grythyttan, last vinkunskap ett ar och har nastan en sommelier examen..
- Jag ar dalig pa sprak, svart att lara mig och svart att minnas
- Jag har en "tvilling" som heter Martina. Alla tar fel pa oss och tycker att vi ar saaaa lika. Till och med hennes mamma (hej Katarina) reagerade forsta gangen hon traffade mig. Vilket ar helt ok, for Martina ar sjukt snygg :-)
- Musik gor mig glad. Jag kan dansa sjalv hemma med hog volym och skulle aldrig vaga erkanna att min favvo lat alla tider ar "Better of alone" med Alice Deejay (DJ)
- Jag gick estetiskt konst och form pa gymnasiet och angrar att jag inte sokte till konstfack. The big regret of my life so far!
Bonus: Jag vann en design tavling pa gymnasiet - att designa utsidan av en buss som skulle vara i trafik ett ar. Priset, forutom vinsten, var en resa till Stockholm i berord buss for hela min klass.




 

Jag och min tvilling, jag likblek - hon brun. Jag blond - hon rodharig. Jag i London - hon i Senegal.



 


Galtür

Nagra av killarna akte upp i backen idag pa formiddagen men jag ar glad att jag stannade i byn, dom sa att det var som att aka offpist fast i pisten. Det snoar fran alla hall och kanter. Tror aldrig att jag nansin har sett sa mycket sno komma pa en och samma gang. Byn dar vi bor ligger som i en gryta och emellanat tanker man tanken att vi kanske kommer att snoa in. Bussarna gar an sa lange men maste kora med snokedjor, fa bilar klarar vadret och det ar knappt sa man kan ga ute. Det ar ingen fara alls men man har ju last om lavinen 1999 som gjorde att folk varken kunde ta sig in eller ut ur byn.


En dag i februari 1999 begravdes stora delar av den lilla skidorten Galtür i österrikiska Tyrolen av en lavin. 31 människor dog och räddningsarbetet försvårades när alla tillfartsvägar blockerades av snömassorna. Anhöriga och andra ögonvittnen berättar om hur de upplevde katastrofen. Idag är byn uppbyggd igen med alla tänkbara säkerhetsanordningar.



Byn



E efter ett par timmar i backen - sno upp till knana



Vi satt och slapp fikade lite senare



Utanfor varat hotell

E i gladjedans

Ingen skidakning idag

Vaknade imorse och sikten var foljande - NOLL!






Svart att se skillnad pa himlen, backen och hustaken

Hamnade offpist

Pumpa puder. Ja, det later ratt bra. Men var det verkligen det jag gjorde. Nja.. Igar hamnade vi offpist av misstag. Pisten tog helt enkelt slut. Ja, det kan val inte vara sa svart tankte jag och gav mig ut. Eh... med sno upp till halsen och ingen chans att zic-zaca ner sadar snyggt sa blir det snarare piss off an offpist.


Ovrig iaktagelse, jag loser korsord pa kvallarna. Forsoker losa korsord. Men jag klarar inte ens den lattaste nivan. Det star helt still i huvudet. Ar det alp-luften som spelar mig ett spratt eller har mitt IQ drastiskt sankts?


Utsikt fran vart hotell






GÖdning gäller

Vad ater man pa skidsemester? Jo, jag ater allt och i mangder som jag aldrig forr fatt i mig. Min kropp maste hata mig.

Morgonen borjar med en frukost bestaende av nutella, vitt brod, marmelad, fil och flingor, ost, skinka och kaffe

Forsta fikapausen vid 10.30-11.00 innehaller choklad med gradde och mars/snickers/japp

Vid lunch ater vi soppa/pasta/brod med ol/vatten/cola

Eftermiddagen blir gluhwein, ol, red bull, vatten pa afterskin

Hem till hotellet sa blir det afterski i nagons rum med salta pinnar, chips och jordnotter

Sova, sova, sova

Middagen bestar varje kvall av fyra ratter. Salladsbuffe (bra och nyttigt iaf), graddig soppa, varmratt med pommes (varfor "passar" pommes med allt??) och dessert.

Under resten av dagen ats det snacks med ett par minuters intervaller..

Laste att man i snitt gor av med 280 kcal/30 min i slalombacken pa medium niva - sa jobbar jag hart i 8 timmar sa kan jag gott "unna" mig detta matfrosseri.



Gardagens varmratt - lite oklar over vad det vita var..



Me and E

Kallt kallt kallt i backen

Andra dagen i skidbacken bjod pa kyla big time. Vi var uppe tidigt for att kunna aka i ororda pister (vilket vi lyckades bra med) men pa vagen upp i liftarna sa trodde jag pa riktigt att jag skulle frysa sonder. Det var sa kallt att blodet segade till. Ni vet nar det ar sa kallt att man nastan far "brain-freeze". Jag lyckade vira in mitt ansikte i min halsduk men det hjalpte foga. Till imorgon har jag for ovrigt kopt en "ranar-luva" som tacker allt utom ogonen.

Trots detta var skidakningen de forsta timmarna fantastisk, det gar riktigt bra for mig nu. Inte en manniska, inte ett spar och inte ett moln. Men kroppen far en chock av all denna friska luft. Mina lungor ar vana vid Londons ljuvliga avgas och storstads luft. Attans, jobbig detox.

Dagens lycka



Fantastisk utsikt uppe pa toppen



Skidganget samlat innan forsta backen ner



Forsta pausen med utsikt over en av alla pister



Trodde inte det var mojligt men det var annu kallar idag. Frysskador javisst






Jag och E pa afterskin - latt mora i kroppen

Forsta dagen i backen

Kallt, kallt, kallt. Solen var framme en liten stund, vilket gor hela skidupplevelsen sa mycket battre. Men for ovrigt var det Kallt med stort K. Men sa sliten man blir efter forsta dagen. Nu ligger alla utknockade pa hotellrummen och invantar middagen. Forsta aket var fruktansvart men sen blev det bra. Inga ben brytna men inte heller nan after-ski testad (vilket ibland gar hand i hand)



Ni ser hur jag fryser hoppas jag



Efter lite varmande choklad i en hutte

Dagens

Dagens KARLEK och LYCKA

Att aka snabbt i backen med bra skidor och solen skiner :-)

Dagens INTE LIKA LYCKLIG

S V I N A K A L L T nar solen gar i moln

Tyskakunskaper

Hmmm.. Ar jag den enda som vagar erkanna att jag ar J A T T E dalig pa tyska? Jovisst hogstadiet bra betyg men liksom halla, 15 ar senare. Vart forsvann det? Folk sager "det finns dar inne". Men vart - mitt bibliotek har varken kallarrum eller referenslistor sa jag har ingen aning om vart jag ska borja leta. Under tiden sager jag "bitte" och "danke" till dom flesta och mesta nar frasen  "Ein kleines bier bitte" inte langre funkar.


Dagens

Dagens KARLEK och LYCKA


Till att antligen komma fram och fa sova/sitta bekvamt..


Dagens INTE LIKA LYCKLIG


Ko, ko, ko, ko, ko, ko (tank tva prickar over o:et) och att vara kissnodig pa autobahn


Tyskland



Imorse nar vi lamnade hotellet



Packade bilen i sne-sno (sno som kommer fran sidan)



parkeringen



Var bil - fullastad med tidningar o grejer at mig forstas

Rapport fran autobahn

Vi overnattade i Walsrode for att kora vidare tidigt i morse. Via Hannover, Gottinger, Kassel, Wurtzburg och ner mot St Gallen omradet dar vi ska overnatta fredag-lordag. Rapporten fran autobahn gor gallade foljande:


- Det ar inte cool att skrika "kolla svensk" om alla andra svensregistrerade bilar man ser. Det ar liksom vecka 8 -  aven kallad sportlovsveckan i Sverige. You do the math..

- Vagar du inte kora fortare an 120 sa har du inget har att gora. Ta flyget

- Avstanden i mil ar gigantiska, det tycks vara minst 100 mil till overallt

- Kollektiv bestraffning galler vid koer och nar bilar forsoker tranga sig fore

- Vagbyggen pa autobahn ar inte nagot du nodvandigtvis maste uppleva

- Drick ingen vatska alls under hela dagen - minimera kissepauserna

- Forsta tyska sa forstar du vilka trafikvarningar som gar ut i radion. Som nar dom varnar for "motorvag avstangd"  (dar vi for ovrigt satt i ko 2 timmar) eller an varre "geistfahrer = spokforare" , en dare som kor mot fardriktningen.


Det ni, alla darar bor inte i London.

Over and out!


Sa har i alla hjartans dag tider..

Istallet for dagens outfit sa valjer jag dagens "KARLEK och LYCKA" som idag ar:

Till K och H som bokat resa till Paris i maj for att fira min fodelsedag. Jag ar obeskrivligt glad redan nu.


Luton airport - en route slalombacken

Alltid lite nervos innan jag ska resa nagonstans. Denna gang ska vi med ett flyg fran Luton (jag vet, vad hande med alla normala flygplaster..) till Hamburg for att sen kora miljarder mil pa autobahn innan vi ar framme i Ischgl nangang lordag morgon. "Varat" gang som aker ar totalt runt 30 personer, fran overallt, sa det blir full fart hela veckan. Med ett rotationsschema i allas hotellrum att annordna kvallens after-after-ski-before-dinner sa blir det svart att ha trakigt.

Om en vecka vet vi om jag har brutit nagot ben, hur manga bra after-ski stallen det fanns, hur mycket mat jag atit och om det var 95% killar i backarna. Vi vet om jag hann till skatteparadiset, vi vet om mitt skidsjalvfortroende har fatt en torn eller upplyft men framforallt vet vi om jag lyckas vara snabbare i backen an Erik. Han tror inte det, jag tror inte det, men man vet aldrig. Med lite tur (for mig), lite otur (for honom) sa kan jag lyckas och hela livet ar ju en enda tavling sa det vore synd att inte ens forsoka.

Fran och med imorgon blir det blogg fran Tyskland och Osterrike. Aufidersen!!!



Delar av skidganget



Pepp-bild



Snabba jag :-)



Lite snabbare Erik. Tyvarr..

Top 10 second hand butiker i London (Charity Shops)

Min sondagstidning listade forra helgen Londons basta charity shops och jag tankte helt enkelt aterge den for er som eventuellt inte laste artikeln och for er som planerar att komma hit och vill ha tips pa de basta secondhand butikerna. For bra second hand shopping kravs dock ofta flera besok och lite tur. Men ar du duktig pa att sy och ser "beyond the obvious" sa ar det ett perfekt satt att shoppa nya klader. 

1. British Red Cross, SW3 - Chelsea omradet med desiner donationer fran Emilio Pucci, Paul Smith, Vivienne Westwood etc. Dom har designer sale lite da och da och testpersonen basta kop var en Chanel vaska (har aldrig hant mig...)

2. Barnardos Pop Up Shop, W1 - I narheten av Carnaby Street (som for ovrigt ar en superb shopping gata). relativt nyoppnad

3. Oxfam Boutique, W11 - Notting Hill/Westbourne Grove. Min absoluta favorit men man maste ga dit ofta och har lite tur for att hitta nat man verkligen vill ha.

4. Cancer Research, W4. Chiswicks superbutik. Har varit dar nagra ganger och kan verkligen rekommendera den.

5. Octavia Housing, W8

6. Marie Curie Cancer Care, TW9

7. Salvation Army, W1 - Basta forsta shoppen.

8. Fara Charity, SW7

9. Trinity Hospice, SW11

10. Oxfam, SW1

He is not that into you..

Jag har precis varit pa bio. Att ga pa bio dagtid ar en helt annan sak an att ga pa bio "normal" tid. Du ar nastintill sjalv i salongen och de anstallda tenderar att tycka lite synd om dig nar du koper EN biljett men gud vad lyxigt det ar, att sitta dar sjalv i en tom salong och valtra sig i popcorn.

Idag sag jag filmen "He is not that into you". Javisst, ratt forutsagbar men bra. Spot on pa allt sant som tjejer oftast fornekar och istallet analyseeeeerar sonder. Kul film! Plus att jag nu har valt mitt kandisfrikort: Justin Long...


Foto: www.mtv.com

On my way..

Jaha, nu närmar det sig. Jag och slalomskidorna. Varje år blir jag fegare (åldersrelaterat?) men vad tusan gör det, jag har kul. Detta år ska vi till Ischgl i Österrike. Förra året var det St Anton. Vilket var både heaven och hell med 95% killar i backen...

Förra året så började jag åka med hjälm (tack alla extreme sportare som gjort hjälm tufft igen) och känner mig tuffare än på många år, men än är det långt kvar till den fransiga D&G skidjackan jag spanat in. Har dock hört att det finns ett skatteparadis på toppen någonstans så det blir väl till att klättra...  

Men jag har gjort mina knäböj och tränat upphopp som satan så ta mig tusan om jag ändå inte kommer att vara snabbast i backen i år.

Vill avsluta med att återge en väl riktad kommentar som jag fick förra året när sikten var lika med minus -10, backen svart, skymning ute och jag lite tveksam till att ta mig ner:

"Rags, släpp sargen"

Belgravia

Igår skulle jag ner till Belgravia och träffa en person, typ som en blinddate fast i business sammanhang. Jag var ute i god tid så tog vägen via Sloane Square och promenerade sista biten. Väl framme, S T A R S T R U CK, ja det är sant. Inte av någon person eller specifikt ställe utan av hela grejen. Matvaruaffären Waitrose ligger i en tempel liknande byggnad, Starbucks är tre våningar med miljarder av sköna soffor och fåtöljer (att jämföra med min lokala som har 4 fåtöljer), Christian Louboutin på hörnet och art gallerys everywhere. Helt annan publik, helt andra bilar, helt andra face, helt andra priser, helt andra handväskor...Ja, nu tror ni att jag inte har varit i den delen av London förr, jorå men det var hyfsat länge sen. Det var rätt bra att komma tillbaka och få en skön reality check som bevisar att recession är bara nåt vi läst om och faktiskt inte nåt som finns "på riktigt".. eller hur var det nu igen?


Starbucks community

Igar slog det mig att varenda Starbucks har sina egna stammisar, sitt eget VIP gang och sin egna interna rangordning bland de kaffedrickande gasterna. Ingen chockerande upptackt javisst men anda. Jag gar normalt till Starbucks ett par ganger i veckan, ibland sitter jag kvar och laser en tidning och ibland gar jag hem direkt. Det beror ofta pa om dom skona fatoljerna ar lediga. Det ar lite som "friends" ganget, om deras soffa inte ar ledig sa blir det konstigt att sitta kvar och fika.

Men ater till stammisarna och VIP ganget. Ar du pa Starbucks tillrackligt manga ganger sa du hamnar i A-ganget far du emellanat en gratis patar och en igenkannande nick av resten av ganget. Ganget bestar till stor del av studenter som sitter och pluggar, en tight grupp som visserligen inte kanner varandra utanfor Starbucks. Men inne pa Starbucks ar det tydligt vem som har ratt till vagg-kontakten, basta bordet, skonaste stolen etc. Jag minns en gang nar jag skulle satta mig med min dator och gora klart ett arbete pa en kurs, jag satte mig vid ett ledigt bord som lagligt var placerat bredvid en vaggkontakt. Jag holl pa att plugga in min sladd i kontakten nar jag fick en icke sa diskret harkling fran min sida.

"I was planning to use that one"..
"eh.. ok" (jag)
"I have been waiting in line for a while"
"eh.. ok" (jag)

Jag fick snallt ta ut min sladd och insag direkt att kontakten inte var ledig som jag trott utan vantelistan var bara inte skriven i synlig text, men likt forbannat skriven!

Alla hjärtans dag i London

Det har val inte undgatt nagon att 14 februari ar alla hjartans dag. En dag som nufortiden ar mer hypad an 17 maj i Norge och 4 juli i USA. London ar inget undantag. Sen i borjan av januari, ungefar samtidigt som den seriosa rean borjade sa har butikerna, tidningarna och restaurangerna flaggat for dagen. Det syns inga tecken pa nan lagkonjunktur nar det galler 14 februari och det verkar bli storre ar efter ar.

Restaurangerna har varit fullbokade sen ett halvar, rosbuden tar in extra personal, dikter skrivs pa ackord, presentsidorna pa internet har hogkonjunktur och alla barnvakter i hela London ar fullbokade. Hur ser den klassiska dagen ut? Jo, obligatoriskt ar forstas en bukett blommor, garna skickade till arbetsplatsen sa alla hennes kollegor ser. The bigger, the better. Som kille bor du vara hemma fran jobbet tidigt, alternativt bestamma en tid dar du ska traffa henne. Allt ska vara en overraskning och val genomtankt. Fordrinken ar garna Champagne ihop med nan fin present, garna en handvaska eller smycke (ja tack) Middagen bor vara pa nan av Londons finare/dyrare/snyggar/trendigare restauranger och garna pa Zuma eller Nobu.

Jag ar tjej, jag borde alska denna dag, bada ja och nej. Ja, for att det ar alltid roligt att bli uppvaktad, fa blommor och kanna sig alskad. Nej, for att de flesta killar (trots att det ar en dag for bada konen) tvingas att uppvakta sina tjejer denna dag och det blir som ett maste istallet for ett bevis pa karlek.

Men kontentan ar att aven jag skulle bli besviken om jag "gloms" bort denna dag.

Svensk design i London - Fashion and Textile Museum

Jag gick pa utstallningen igar. Den var inte stor men det var intressant att se och haftigt att allt var svenskt. Museet sjalv ar en cool byggnad som ligger i ostra delen av London pa Bermondsey Street.
 








Boozed up brits abroad..

Jag har varit trött idag, seg och sliten. Ja, då borde det bero på kvällen igår tror ni men... men.. jag drack bara ett glas vin så det diss missar (ja, eget ord) jag direkt. Hemma var jag redan innan midnatt. Jag är som prinsessan Fiona i Shrek, förvandlas till ett träsktroll vid midnatt (eller var det när solen gick ner??) Nåja, nog om det. Jag hamnade en liten stund framför TV och såg då detta eminenta program "Boozed up brits abroad". Behöver jag ens kommentera vad jag såg eller vet alla redan? Är det så att britter svinar mer, a la stag-do-ingen-minns-nåt, när dom åker utomlands eller är det bara så att dom märks mer än svennen i hörnet som sipprar på bubbel? Programmet var iaf inte någon bra reklam för de brittiska männen, alla åldrar. Å andra sidan inte heller för de brittiska tjejerna..

Den engelska alkoholkulturen går inte riktigt att jämföra med Systembolagets Sverige men många tror att britterna inte gör annat än att hänga på puben. Vilket må vara sant men till skillnad mot Sverige så hycklar de inte med drickandet, puben är ett sätt att umgås och därmed en viktig social del av mångas liv. Här umgås du inte i samma utsträckning hemma hos folk, både på gott och ont, utan du möts på puben. Att dricka 1-2-3 pints är inte mer konstigt än att det är för oss att dricka 3 koppar kaffe under samma fika - men med samma resultat, du får ont i magen, blir kissnödig och blir lite snurrig. Inflyttade försöker ta seden dit man kommer men ingen av oss klarar lika många öl som en stabil britt.

Men vad gör svenskar i London då? Ja, vi dricker Champagne..


Blandad kompott från igår



Solnedgang utanfor varat fonster





E med Edelweiss i glaset



Inte allt for tokdyrt va? Builders Arms...





Sur/glad

Tips på designhotell i London

Det ar ingen nyhet att det ar dyrt med hotell London. Speciellt om man som besokare vill bo pa ett "vanligt" hotell. I Notting Hill finns det mangder av billiga alternativ, runt Princes Square och Bayswater gar det att hitta boende fran 60 pund per natt. Annu billigare om du kan tanka dig att bo pa ett hostel. Det ar sallan "svensk standard" och kvaliten pa dessa hotell ar blandad men ta i beaktning att man sallan tillbringar sa mycket tid pa rummet nar man turistar i en stad. Forutom alla dessa billigare hotell sa finns forstas alla dyra, flashiga, centrala, beromda och stora hotell men utover det finns den basta kategorin. Design (boutique) Hotels!

Alla har sina egna favoriter och ibland kan det ifragsattas vad som ar designhotell och vad som ar ett "vanligt" hotell men jag vill tipsa om foljande hotell for besokare som garna bor lite speciellt.

1. Millers residence - Notting Hill, 111 Westbourne Grove
Relativt nyupptackt hotell, for mig, trots att det ligger pa en sidogata fran dar jag bor. Nu nar jag har sett det sa skulle jag inte vilja bo nagon annastans i Notting Hill om jag vore har pa besok. Som en mix mellan att bo i ett slott och ett bibliotek fast hemma hos farmor. Ja, kolla sjalva. Pris fran 150 GBP.

2. Guesthouse West - Notting Hill, 163-165 Westbourne Grove
I ett perfekt lage mellan Bayswater och Portobello Road pa den finare delen av Westbourne Grove. Stilen ar modern och ljusa farger. Jag har tyvarr inte varit inne i nagot av rummen men har hort mycket bra om hotellet. Dom har en underbar uteservering sommartid. Priserna verkar starta vid 165 GBP.

3. Blakes hotel - South Kensington, 33 Roland Gardens
Paminner i stilen om Millers i vissa rum men hotellet ar en blandning av hela varlden med olika tidsepoker och farger. Ganska tydligt ett 5-stjarnigt hotell. Laget ar hur bra som helst enligt mig. Priserna startar fran 195 GBP.

4. Hempel hotel - Lancaster Gate, 31-35 Craven Hill Gardens
"Hemligt" hotell som man knappt ser om man gar forbi forutom ett H pa en av dorrarna och dom lyxiga bilarna utanfor. Sommartid ser man deras fantastiska tradgard som ligger i mitten av kvarteret. Har inte varit inne i nagot rum men pa bilderna verkar det vare en stilren mix fran flera delar av varlden. Priset, lite dyrare, startar fran 200 GBP.

Andra lite annorlunda hotell ni kan kolla pa ar:
Rough Luxe  fran 135 GBP. "Half rough, half luxury".
Myhotel i Chelsea, fran 200 GBP. Detta var min favorit hotellbar nar jag bodde i omradet
The Rockwell fran 110 GBP, Earls Court/Kensington

Jag ar inte alls bekant med hotellen i ostra London men tipsa garna, for jag ar saker pa att det finns en hel del bra stallen dar med!

Millers Residence


Bild tagen fran Signpost.co.uk

Efter sno kommer rosor..



Tre dagar mella bilderna: Det sags att man kan hitta allt i London, men hur ar det ens mojligt?

Svensk design i London

Jag hade helt missat att det skulle vara en svensk design och smyckes utstallning i London. Laste om den i Aftonbladet precis nu och tydligen har Victoria varit har for invigningen. Ni ser, detta borde jag veta om, men det har totalt gatt mig forbi. Jag tycker att det ar hur haftigt som helst. Om det ar nagon annan som missat det sa kommer utstallningen att vara pa The Fashion and Textile Museum, 83 Bermondsey Street. Oppet ons-son 11-17 och kostar runt en femma (pund). Jag ska absolut ga dit i helgen!!


Westbourne Grove top 10 tips besökare

Westbourne Grove är en av mina favoritgator. Allt du vill ha finns längs med denna gata. Från den lite skabbigare delen vid Queensway till den finare delen bort mot Portobello Road. Så jag har helt sonika satt ihop en lista över mina favoriter på denna gata. Blandad kompott.

1. Charlottes (Westbourne Grove 80) Himla mysigt fik/mat place som kommer väldigt nära ett svenskt fik.
2. The tea palace (Westbourne Grove 175) Perfekta stället för en afternoon tea med scones
3. Toms Deli (Westbourne Grove 226) Det är som en liten bistro på tre våningar med allt ifrån sötsaker och pannkakor till kaffe och mataffär. 
4. 202 (Westbourne Grove 202) Restaurang och bra brunch ställe som drar till sig mycket folk. Uteservering både fram och baksida. Restaurangen är en mixad affär (kläder och möbler) och restaurang. 
5. Oxfam Shop (Westbourne Grove 245) Second hand affär som enligt mig är den mysigaste i området. 
6. Agent Provocateur (Westbourne Grove 305) Så snygga underkläder
7. Crepesståndet vid Portobello Road/Westbourne Grove. Ständig kö men å så gott
8. Wine factory (Westbourne Grove 294) För ett glas vin eller full middag. Mysig uteservering på tryggt avstånd från Portobello Road kaoset
9. Mulberry (Westbourne Grove 199) Kunde jag så skulle jag köpa hela affären...
10. Ping Pong (Westbourne Grove 74-76) Dim sum runt hörnet. Känns perfekt att ha en upmarket restaurang runt hörnet


Ja, detta var bara toppen på ett isberg. Tror att folk måste komma hit för att förstå hur bra det är.

Jag är van guide!!!


Jag älskar England

Om man har en dalig dag sa finns det inget battre an att fa en komplimang eller lite uppmuntran - ja lite medvind helt enkelt. Det finns ingen annanstans dar jag har varit som man kan ga ut pa gatan ikladd sunkiga traningstights, ful mossa, beige hoodie och utan smink men anda fa uppmarksamhet trots att man bevisligen ser ut som skrap. Jag drabbades av jorden traningsvark i benen sen passet i tisdags och fick halta mig ivag till gymet och min PT traning. Sag inte riktigt fram emot det. Men vad hander da? Som en gudagava. Byggarbetaren utanfor (inget slem, bara trevlig) sager: "You poor thing, what happened to your leg?". Well, eh..... svarade jag och gick vidare men log iallafall. Pa vag hem en timme senare, ytterligare lite mer haltandes, rodmosig, svettig och samma fula mundering kladesmassigt som innan moter jag samma kille vid Starbucks "hope you leg gets better love". Well, eh... thank you - sager jag och gar vidare med ett annu storre leende. Det kanns ju iaf arligt nar nagon faktiskt tilltalar en och ar snall nar man ser ut som en fagelskramma istallet for dom uppenbara visslingarna nar man ar iordninggjord..

Tillfallena blir farre med aren men - I am still going strong and will kick ass for another few years

Kyla för Britterna - inte på svenskt vis

Idag ar vadret lite smakyligt, disregn och nastan dimma. Det ar runt 2-3 grader och som tur har snon forsvunnit. Dom sa visserligen pa nyheterna att mer sno skulle komma, men tror inte att London skulle drabbas. Tur det, annars har vi inom en vecka haft varre kommunaltrafik forhallande an under Blitzen. Markligt va, att nar ett land blir bombat sa fungerar bussarna och trafiken men inte nar det kommer lite sno...

Apropa det "kalla" vadret sa kanns det som att jag varje dag hor ett nytt ord som beskriver hur det ar ute. Pa svenska skulle jag saga att det antingen ar lite smakallt, kallt eller skitkallt. Men nyanserna i det engelska spraket kan fa den basta att falla av stolen. Ja, har ar det inte bara kallt utan kallt i England kan vara:

Nippy, Chilly, Cold, Freezing, Crisp, Biting, Raw, Bitter, Harsh, Bleak, Frosty, Artic, Icy, Wintry, Cool, Chill, Frigid, Inclement (antyder visseligen att det ar "stormy") och Gelid....

Jaha, sa dar star man och vet inte sakert vilket ord som passar in. Ar det nippy ute eller kanske "bara" crisp. Eller var crisp kallare an chill, eller var det tvartom? Bast jag sager att det ar cold. Sakert kort. Jag ar saker pa att det finns miljarder ord till. Vi har inte ens berort synonymer till regn, vind, varme eller nat annat vaderaktigt.

Jag minns for ett par ar sen nar det var en riktigt kall morgon, nyss inkommen pa jobbet, hamnade vid kaffemaskinen med tva av mina engelska manliga (tuffa och riktiga britter ie inga veklingar).

Jag: It is freezing outside (det var svinakallt)
Kille1: Yo think? No it is only a bit Nippy
Jag: Nippy? I am freezing, it is bloody cold
Kille 2: You might say it is a bit chilly
Jag: Chilly? I am telling you, it is fucking freezing
Kille 2: It was a bit raw early this morning but not anymore, more like chilly
Jag: I think it is super cold outside, I am freezing to death (nu skulle dom val fatta hur kallt det var???)
Kille 1: No, it's just a bit crisp...

Jag undrar fortfarande om vi menade samma sak men hade olika referensramar men inte undra pa att man gar vilse i djungeln av ord...

Vad London erbjuder som Sverige inte har

Det har varit en del tjat om vilka "svenska" saker jag saknar och det kan tyckas märkligt att jag väljer att bo i London om jag nu saknar så många svenska saker och ting. Men så inget missförstånd ska uppstå så vill jag härmed ange 10 skäl till varför det är så himla bra att bo i London (England) och inte i Sverige. 

1. Puben - uteserveringarna är öppna i princip året om, vilket också betyder att folk sitter utomhus året om. Det finns knappt en gata som inte har en egen pub. I Örebro vet jag en pub som känns genuin.
2. HUMOR - Alla glada och öppna människor med skarpt sinne för humor. Dom driver mycket med sig själva. Ironin kan ibland vara så invecklad att du som utlänning inte riktigt förstår men när poletten väl faller ner så kissar man på sig av skratt. Generellt trot jag att vi svenskar uppfattas som lite torra och tråkiga men framförallt ordentliga.
3. Killarna håller faktiskt upp dörren för att dom vill, inte för att dom måste
4. Jag känner mig snygg och ung
5. Det händer alltid nåt om du vill att det ska hända nåt.
6. Shopping och vackra saker - tyvärr V Ä L D I G T dyra saker
7. Kaffe to go. Ingen annan stans känns det lika naturligt och upplyftande att köpa med sig en kaffe.
8. Arkitekturen - ibland kan jag strosa gata upp och gata ner och bara glo på alla hus. Det är så spektakulärt.
9. Notting Hill, Chelsea, Primrose Hill, Maida Vale, Kings Road, Hyde Park, South Kensington, Portobello Road, Ladbroke Road, Camden, Little Venice... Ja, precis alla områden har sin charm. Till och med Brixton där folks skjuts ner på Macdonalds.
10. Konceptet London - ta det dåliga med det bra och det blir hur bra som helst. Välkommen hit!

Bubblare:

11. Dial a Drink företagen. Levererar alkohol till din dörr dygnet runt. Kan tyckas hemskt men affärsiden är rätt så bra speciellt för dom som vill ha oplanerad efterfest.
12. Lapptäcket på asfalten. Inga gator verkar bli omasfalterade utan uppstår ett hål så lagas hålet med en ny nyans på asfalten. Resultatet blir ett ojämt lapptäcke med egen identitet.
13. Charmen (eller brist på charm?) över att alla kablar, sladdar, tv-antenn grejer etc alltid ska hänga utanpå huset. Det är ju en skam att gömma dom på nåt snyggt sätt. Den som har flest sladdar utanpå huset när man dör vinner.

Dont we just love London?


Detta tjat om träning...

Gymet igar, det finns en PT som ar sa grymme valtranad och tuff. Han verkar valdigt snall men i action vill man inte vara i vagen. Han kor en klass pa tisdag kvallar som kallas Circuit som jag aldrig vagat mig pa. Det ar bara biffiga killar med som tranat i evigheter. Men igar samlade jag mig sjalv, tog ett djup andetag och gick in. I kort sa gar det ut pa att jobba pa olika stationer i tva minuter och sen byta station, och det ser egentligen inte sa jobbigt ut, innan man provar. Det var seriost bland det jobbigaste jag har gjort i modern tid och jag kunde knappt ta mig hem fran gymet efterat. Nedan ar formodligen inte tankt i traningsammanhang men jag tycker att beskrivningen stammer in pa pricken med tanke pa att jag inte kan rora mig alls idag och det kanns som att mina ben ar samma sak som 2 ton timmer stockar.  

Circuit är en metod med vars hjälp det går att få elektroniska kretsar att göra saker som det ursprungligen inte vara tänkta eller designade för. Det går till exempel att få elektroniska leksaker med inbyggda funktioner för ljud att ge ifrån sig andra/nya ljud och på så sätt har ett nytt instrument skapats.

Ja, just det!


Clubbing och gästlistor i London

Förr (typ 100 år sen) så gick jag ut mer än vad jag gör idag. Anledningen, jag hatar att vara trött och bakis en hel dag. Min mogna sida säger att det är slös på tid och min frånvarande unga sida säger att jag är tråkig och borde gå ut (läs bli full) oftare och mer. Ständig kamp. Men förr (typ 100 år sen...) så gick vi ibland ut ett gäng där flertalet var killar. Reglerna på många klubbar i London säger att ett sällskap måste bestå av mins 50% tjejer för att komma in. Vilket i och för sig sällan var ett problem för oss tjejer men kunde bli ett problem för killarna i gänget. I alla fall, den normala proceduren var att kille 1 (mest drivande och mest ute, singel, nu i ett soligt land) la listor på lite olika klubbar inför utgång. Då han aldrig visste vilka som skulle med så hittade han alltid på en massa tjejnamn men var helt ärlig med att han tyckte det var svårt att alltid komma på en massa namn och sen komma ihåg dom när vi väl anlände till klubben. Strategin var att samla ihop ett antal av mina tjejkompisar som ville och kunde följa med och sen säga till dom vad dom heter på listan. Kan tyckas patetiskt för vissa men inte alls. Möjligen lite desperat.. men det är så det funkar här om du inte varje gång vill köpa bord.

Den geniala iden för att kunna komma ihåg alla tjejnamn kom några månader senare. Jo, vad minns killar? Fotboll. Så vad händer. Sveriges mittfält hamnade på listan. Anna Allbäck, Sara Ljungberg, Lisa Mellberg, Pia Larsson, Eva Brolin och Sofia Ibrahimovic osv. Så hädanefter gick vi alltid ut som svenska fotbollslandslaget med sina egna WAGS.

Fast det var ju förr (för typ 100 år sen...)

Vad Portobello Road inte erbjuder

Hur kan jag sakna något när jag bor runt hörnet av Portobello Road? Jag vet inte hur det är möjligt, men vissa dagar kan jag vakna upp och känna saknad efter något och kan då inte sluta tänka på det. Inte nödvändigtvis det uppenbara som godis, knäckebröd, äppelmos eller liknande utan mer saker som jag inte kan ta på men som känns väldigt svenska. Vissa gravida beskriver att dom får ett sug efter allehanda äckliga saker som dom aldrig ätit innan och det är det som håller på eller har hänt med mig förutom att allt jag saknar är givetvis jättegott och onyttigt eller finns väldigt långt bort.

Min topplista över saker jag saknar:

1. Vänner och familj - det ÄR roligt att vi alla är spridda för vinden men inte alltid.. Afrika, GBG, Örebro, Oslo...
2. Fika - Innebörden av ordet. Går inte att översätta till engelska och blir aldrig samma sak här
3. Förr i tiden (ja, jag vet att det inte spelar någon roll vart jag bor men jag saknar det ändå)
4. MINA saker, möbler, prylar, foton, mitt gamla hem. 10% av mina saker från förr får plats i mitt London liv.
5. Svenskbryggt kaffe med kompisar från förr i någons kök och jäkligt kallt ute. Knappt så bilen startade.
6. ALLA onyttigheter som är sååå svenska. (eller var dom tillverkade i Malaysia??)

För att råda bot på den ätbara saknaden så köper jag med mig allehanda torrpulver till London och känner mig sååå svensk. För jag kan ju slänga ihop en chockladpudding på 10 min, sno ihop en bea på 3 min och poppa eget popcorn.

Alltid impar det på någon.


Sverige i helgen



Kossorna på vift







Katten NISSE glad att se mig



Traktor i pensions ålder



Syskonbarn


Trött som ett lik

Vinterlandskapet i London är sagolikt vackert och det är mysigt att se asfaltsbarnen bygga snögubbar i varje gatuhörn. Men att snö ska orsaka allt detta som skett idag är utom min förståelse. 1.2 Miljarder kronor räknas detta ha kostat, 6.4 miljoner arbetsdagar har försvunnit och 3000 skolor är stängda.

Efter den första välbehövliga tuppluren jag tog (mellan 12-14) så hasade (bokstavligen) vi iväg till Sainsburys för att bunkra mat - ryktet säger nämligen att detta kommer hålla i sig minst ett dygn till. Väl på Sainsburys så gapar hyllorna tomma, kön ringlar 50 meter och det är allmän "ta-vad-som-finns" känsla. Sen lunch (frukost) hade vi tänkt ta på Carluccios, Westbourne Grove - dom serverade ingen mat idag. Inga leveranser. Likande var det på de flesta ställen runt omkring där vi bor. Videoaffären av alla ställen var stängd, fiken, kemtvätten, kiosken ja till och med gymet har stängt - allt du kan tänka dig är stängt. Det är helt osannolikt! Helt plötsligt tror jag att det är en dröm, jag har vaknat upp till ett London 100 år tillbaka i tiden.

Jag är helt på det klara med att detta är utom Ryan Airs kontroll MEN kan jag ge en känga så tänker jag göra det. Varför? Jo, sammanfattningsvis kan sägas. Ja, detta är utom Ryan Airs eller något annat flygbolags kontroll, vädret styr vi inte över, dock styr ett företag över sin Customer Service verksamhet. Ett aktivt val. Jag kan säga att jag är glad att jag är 29, jag är glad att vi har pengar till taxi, jag är glad att vi var tre stycken som reste tillsammans, jag är glad att jag pratar engelska, jag är glad att jag kan sitta vaken en hel natt, jag är glad att jag inte har barn, är sjuk eller pensionär. För många av alla dessa människor som satt inträngda i den kalla lokalen under natten var både under 3 och över 70 år gamla.
 
Alla på flygplatsen blev tillsagda att Ryan Air skickade bussar för att forsla människorna vidare men under de 8 timmarna vi satt där kom 1 buss till 10 fulla plan. Vad händer? Inte fasiken vinner pensionärerna eller barnfamiljerna kampen om att slå sig fram till en redan överfull buss. En barnfamilj som satt mitt emot oss i terminalen hade tre små barn, föräldrarna satt och frös själva för att kunna värma sina barn med sina kläder. Likadant var det på flera ställen runt om i hallen. Begränsat med sittplatser och inget vatten att dricka. När vi lämnade flygplatsen 07.15 imorse efter att ha väntat på en taxi hela natten så kändes det bra för oss, vi var på väg, men jag kan inte låta bli att fundera på inte flygbolagen ändå har ett ansvar gentemot sina passagerare oavsett om den passageraren betalat 10 kr för sin biljett, ett ansvar som inte är skrivet men som ändå borde finnas där.  Är detta 2009?

The big white i London - Staden lamslagen

Trevlig helg i Sverige, sondagsflyg tillbaks till London, pa planet anade ingen orad innan kaptenen sager "due to severe weather conditions all London airports are closed - we will divert to East Midland".Tysnad!

EAST MIDLAND??? Eh, han sa vad? Landade gjorde vi 11 igar kvall och tillbringade sen 8 timmar sittandes i en kall lagerlokal (flygterminal under ombyggnad) och invantade information fran Ryan Air. Information som aldrig kom. Fler och fler flyg landade och fler och fler manniskor trangdes i lokalen. Det fanns inget vatten att kopa och inga personer att fraga. Slutligen imorse, lyckades vi (en liten grupp om 5) fa en taxi att ta oss fran detta hell-hole (ja, miljarder ganger varre an Stansted) in till London. Det var djungelns lag som gallde - skot dig sjalv och skit i andra. 10 imorse kom vi antligen hem och nu galler foljande: skolorna ar stangda, flygplatserna ar stangda, tagen gar inte, storre delen av tunnelbanan ar nere, grannen aker langdskidor pa gatan, alla bussar ar installda, ingen gar till jobbet, affarern haller stangt, oxford street ar tom. The list goes on. Jag vet inte vad jag kan jamfora det med - det ar absolut inte varre en ett vanligt svenskt snofall men skillnaden ar att har ar det en naturkatastrof i liknelse med en orkan, oversvammning eller kraftig jordbavning. Samhallet stannar upp bade bildligt och bokstavligt!

Men val hemma i trygga lagenheten sa kan jag anda passa pa att halsa att det ar otroligt vackert nar London ar tackt av sno trots "hazardous traveling conditions".



The place to be - om du reser med Ryan Air



Uppgivna manniskor



Bil pa glid...



Utanfor vart hus



Trotta men antligen hemma

RSS 2.0